1. Varje fotografering är unik
2. Utmaningen att få personen jag fotograferar att känna sig bekväm framför min kamera
3. Man träffar nya människor hela tiden.
![_MG_7975-Edit[1]](http://pictpro.files.wordpress.com/2012/06/mg_7975-edit1.jpg?w=96&h=150 "_MG_7975-Edit[1]")
Det första man tänker på när man tänker fotograf är oftast ”kamera” men det är ju så mycket mer än bara ha en kamera. Visst, det är den konstnärliga aspekten och att kunna sina saker tekniskt men måste man verkligen ha det senaste för att kalla sig ”fotograf”. Måste man ligga ”ett steg före” för att vara fräckast? Det tycker jag VERKLIGEN INTE! MEN… Den stora pixelhysterin känns ju som den är över. För ett par månader sedan släppte Nikon en ”bomb” i fotovärlden. En ”vanlig” systemkamera för den avancerade amatören som har 36,3 megapixels… den har alltså över 6x så många pixlar som min första digitala systemkamera hade… Det är helt fantastiskt. Än så länge har jag inte haft möjlighet att se vad denna kamera kan göra men snart är det dags att testa den på allvar. Jo, jag har beställt en men mitt exemplar har inte kommit… Om det nu är så att megapixlar nu inte är det viktigaste… varför har jag då beställt en? Jo, det finns vissa fördelar med att följa utveklingen. Personligen hade jag nöjt mig med 18 eller 24 megapixlar… det har räckt gott för mig än så länge och om jag någon gång skulle behöva mer så kan jag ju hyra ett bakstycke… varför väljer jag då att beställa en kamera som har så hög upplösning? Ja… inte är det för upplösningens skull i alla fall. Det jag ser som stora fördelar i den kommande modellen är att jag får en kamera som kan fotografera i lite sämre ljusförhållande. Alltså möjligheten att få användbara bilder även om man drar upp ISO lite. Dessutom har det hänt en hel del med videofunktionen i Nikons nya DSLR (digitala systemkameror). Bara en sådan sak som att få hörlursuttag på kameran så man hör vilket ljud man spelar in tycker jag är extremt mycket värt. Den nya tekniken kanske inte är intressant vid första anblicken men ofta finns det mer än de ”stora” grejerna som gör det värt att hålla sig uppdaterad.
Nåväl… det är ju inte bara kameran som gör jobbet… numera är man ju inte ”bara” fotograf. I mångt och mycket så ”framkallar” man sina bilder själv också. När jag gör reklamjobb och dyl så brukar jag räkna in i jobbet att det lämnas till en proffesionell retuschör men i de flesta fallen så får jag göra min retusch själv. Även den delen är viktig att det funkar. Att man har en dator som orkar med de tunga bildfiler som kommer ifrån de nya kamerorna och att man har en skärm som visar precis rätt färg så man inte försöker kompensera för färgtoner som bara syns på just den dataskärmen man sitter framför. Utöver det är det väldigt underlättande att ha en ritplatta… en ritplatta är nog (i mina ögon) lika viktigt som skruvdragaren är för en snickare.
Det är klart att en snickare kan skruva i/ur alla sina skruvar för hand men med en skruvdragare blir det oftast bättre och går fortare. Så är det även med ritplatta… Nu är frågan… behöver man verkligen ha det senaste inom denna teknik också? Svaret är NEJ men precis som på kameror och allt annat som har med teknikens framfart att göra så sker det hela tiden förbättringar och det nya inom ritplattevärlden är att man kan använda ritan lite som pekplattan på en bärbar dator. Detta öppnar upp möjligheter att jobba än mer effektivt genom att ge din lediga hand olika funktioner i retuschflödet beroende på hur du rör på ritplattan. Så… för att återgå till snickarens skruvdragare så vågar jag nog påstå att den nya Intous 5 Pen and Touch är lika revolutionerande för retuschen som det va för snickarna när skruvdragaren blev batteridriven… en ytterligare dimension av flexibilitet har kommit. Den gör inget som förra versionen inte kunde göra MEN, den gör saker smidigare. Om det blir smidigare går det fortare… går det fortare hinner man med mer. Så nej… man BEHÖVER inte det allra senaste men att ta till sig ny teknik öppnar ofta för ett bättre arbetsflöde.
Va trevligt de va att träffa lite sköna radiofolk. Kl 08:10 i morse (ungefär) så fick jag trillat in i Sveriges Radio P4-studion här i Göteborg och ge lyssnarna lite tips och dela med mig om några tankar kring fotografering. Vill du lyssna på klippet så följ nedan länk.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4168&artikel=4625948
Foto: David Jansson SR
Igår ringde SR mig och frågade om jag ville vara med och ge några bra fototips i P4 Göteborg på måndag. Självklart svarade jag ja. Så på måndag vid ca 08:10-tiden sitter jag i radiostudion och ger fototips för nybörjare. Ca 20 min snack blir det. Vad tycker du jag skall ha för tips?
Aifo annordnade i början av denna veckan ett endagarsseminarie med Mark Cleghorn (Lastolite-mannen) och hans team. Jag va såklart där och blev insprirerad och fick lite nya tips och idéer. Bla.a. så visade han en ny produkt som jag tror riktigt mycket på. Denna kommer Mark själv att presentera som mitt kommande veckotips denna veckan så håll ögonen på min blogg. Förhoppningsvis får jag upp den imorgon. Nåväl, efter ett heldagsseminarie så fick jag också möjlighet att gå Marks Masterclass som han körde dagen efter. Det va också väldigt kul och över förväntan. Många bra tips och han predikar precis samma som jag… LJUSMÄTARE, allt blir både bättre och lättare om du har bra kontroll på vad du gör. Nåväl, jag fick möjlighet att filma lite under Masterclass-dagen så här är ett smakkprov på vad vi gick igenom. (ursäkta den något skiftande ljudkvalitén då jag inte hade möjlighet att micka upp Mark hela tiden.)
Bild direkt ifrån kameran.
Eftersom jag jobbar i en fotoaffär (Scandinavian Photo i Mölndal) utöver mitt egna företag så får jag nästan dagligen frågor från personer som skall köpa sina första blixtar för porträtt/studiofotografering. Jag tänkte att jag skulle dela med mig lite av mina tankar kring det.
Får man vad man betalar för?
Prisvärdhet är en ständigt återkommande fråga men kan dock skilja sig lite från plånbok till plånbok. I valet av vilket märke av blixtljus man skall välja så finns det många faktorer att räkna in i ”prisvärdheten”. Generellt sätt så finns det inget som är ”dyrt” i blixtsammanhang. Samtidigt betyder det ju inte att man inte kan göra fynd i blixtdjungeln.
Livslängd:
Generellt så kan man säga att det vanliga blixtrörets livslängd är ca 15-20min. Detta kan såklart skilja från märke till märke men på ett ungefär 15-20 min om det är ett blixtrör för proffestionellt bruk. När du fyrar av en blixt så brinner den ca 1/2000 sek (vilket också skiljer mellan märke och blixttyp). Detta betyder i så fall att om jag räknar på detta genomsnitt så har alltså ett blixtör en kapacitet på ca 2 miljoner blixtar. Mina blixtar fyrar av på upp till ca 1/4000 sek vilket dubblar antalet blixtar i mina moduler. En vanlig studiosession fyrar jag av ca 150-250 exponeringar. Mina blixtar bör alltså hålla ca 15000 fotosessioner om jag inte råkar välta stativet eller på annat sätt fysiskt skada blixtröret eller hela blixten. Sen blir det dags att byta blixtrör men så länge min blixt är hel i övrigt så är det också det enda jag behöver byta för att bibehålla ett bra blixtljus. Det är vanligare att blixtar behöver byta blixtrör pga slarvigt handhavande än att dom faktiskt slits ut.
Tålighet:
Detta är inte en helt oviktig faktor. Skall du plocka upp och ner ditt blixtljus mycket så kan det vara av stor vikt att fundera på hur försiktig man är. Ett blixthuvud med metallkåpor tål mer än ett med hårdplastkåpor men kostar också mer. Vill du lägga pengarna på teknik inne i aggregatet, till skydd eller både och?
Tillbehör:
Tror du att du kommer utöka din park av tillbehör till dina blixtar är det av stor vikt att du ser över tillbehörssortimentet innan du gör ditt val. Vissa kit säljs som det är och utbudet av tillbehör är så gott som obefintliga. Till andra märken finns det ett utbud som är enormt. Som avancerad ljussättare är ljusformare av mycket stor vikt. Ditt val av märke påverkar din ekonomi även ur detta perspektiv. Två motsvarande reflektorer av olika märken kan skilja stort. Exempel på prisskillnader på upp till ca 300% finns i vårt sortiment. Så ta denna del med i beräkningarna när du väljer vilket blixtmärke du skall köpa in.
Så vad skall man välja?
Ja, det finns inget färdigt svar på detta. Jag kan säga vad jag valt för att få en kombination av kvalitet och funktionallitet som passar min plånbok. Idag kör jag med Elinchroms blixtar och väljer faktiskt orginalljusformare då serien softboxar är sååå mycket smidigare att packa upp och packa ner än några andra jag har stött på. Kvaliten på Elinchroms produkter är enormt bra för pengarna och jämför man med de främsta konkurenterna till Elinchrom i Sverige så är priserna på tillbehör, så som ljusformare och fjärrstyrningar osv fantastiskt mycket mer prisvärt enligt mig. Som mer portabel ljussättning använder jag mig av en eller fler Nikonblixtar som jag fjärrstyr via ir eller radiosändare. Det går fantastiskt bra det också men ibland saknas det lite kraft. De vanligaste märkerna man ser hos fotografer idag är just Elinchrom, Profoto, Hensel och Brohncolor. (i kronologisk ordning på hur ofta jag ser dessa hos mina kunder
För att ljussättningen skall bli så bra som möjligt är det viktigt att tänka på vissa saker.
Ljussättningen beror inte bara på vart du ställer ljuset och vilken styrka det har. Det har lika mycket att göra med hur ljusytan ser ut. Den konstnärliga friheten säger att det inte finns något ”rätt” eller ”fel”, men för att du skall få din ljussättning precis som du vill ha den bör du känna till vissa regler.
Hårt/mjuk ljus.
Något som alla fotografer bör känna till är att ju större ljuskälla du har och ju närmare den är modellen desto mjukare ljus kommer du att få. Ett mjukare ljus är ofta eftertraktat som ”grundljus” och kompletteras gärna med ett hårare ljus för att ge karaktär åt ljussättningen.
När jag ljussätter så använder jag ett knep som ger mig en uppfattning om hur ”mjukt” mitt ljus kommer bli. Jag ställer mig där modellen skall stå. Sen tar jag och sträcker ut min arm mot den aktuella ljuskällan, med handflatan ifrån mig. Skymmer jag då hela ljuskällan så hamnar det i min kategori ”mycket hårt ljus”. Ju mindre % av ljuskällan som jag täcker med min handflata desto mjukare blir ljuset. Jag kan alltså ha en stor ljuskälla långt ifrån modellen, men ändå få ett hårt ljus.
Avtagande ljus.
Om man har en stor ljuskälla och vill få ett hårt ljus måste man flytta den längre bort vilket medför att jag måste öka ljusstyrkan, detta gör i sin tur att jag får en längre ”bromssträcka” på ljuset. Resultatet kan bli oönskade skuggor från modellen eller oönskat ströljus på bakgrunden. För att lösa detta placeras ljuskällan närmare modellen. För att få ett hårdare ljus används då en ljusformare som gör ytan på ljuset mindre. Detta kräver inte lika stor styrka på blixten och ljuset avtar därmed snabbare. På så sätt minskas risken för oönskade skuggor och släpljus på bakgrund.
Första gången du ställer dig för att fotografera med studioblixtar så kommer du säkert slås av känslan av att tekniken ligger 30 år efter sin tid. Nu tänker jag inte på tekniken i kamera eller blixtar med chip och kretskort och dyl utan sättet att fotografera på. När du fotograferar med studioblixtar så måste du nämligen justera ALLT själv. All exponeringsautomatik som finns inbyggd i din nya fina kamera är helt värdelös i studiofotograferingsammanhang. När du fotograferar med din kamerablixt så använder alla moderna kameror en dialog mellan kamera och blixt som gör exponeringen automatisk. Studioblixtar har inte denna dialog med kameran så du behöver ställa in allt manuellt på kameran. Tid, bländare och ISO är de 3 viktiga komponenterna för en rätt exponerad bild. Efter ett tag skall du se att du börjar få kläm på ungefär vad som fungerar. Viktigt att känna till är dock vilka de ”hela” bländarstegen är för att på ett lätt sätt kunna justera ljuset om du använder ljusmätare. I en modern kamera finns mellansteg på bländaröppningar men du bör känna till att de hela bländarstegen är 2,8 – 4,0 – 5,6 – 8,0 – 11 – 16 – 22 . Varför är nu detta viktigt? Jo, detta ger dig en referens tillsammans med kunskapen om att det behövs dubbelt så mycket ljus att exponera nästa steg upp i bländarskalan. Från bländare 5,6 till bländare 8,0 behöver du dubbel ljusmängd, går du åt andra hållet (till 4,0) så halverar du ljusmängden för att få rätt exponering. Alltså vill du gå från ett ljus som du behöver bländare 2,8 för rätt exponering till 5,6 rätt exponerad behöver du 4x så mycket ljus. Dubbel ljuskapacitet för att komma upp till 4,0 och sen dubblar du det en gång till för att komma till 5,6. Har du fått koll på detta så kommer du lättare kunna finjustera dina blixtar i studion. Om man nu har 2 blixtar från samma håll som gemensamt ger ett värde har jag märkt att det kan va lite lurigare men generellt så är det så att om du vill höjja ljuset 1 bländarsteg så får du höjja båda blixtarna motsvarande 1 bländarsteg (dubbla uteffekten på båda blixtarna).
Moderna blixtar har en elektronisk display som i heltal avslöjjar dina justering i hela bländasteg. Står det t.ex. 3,0 och du ändrar det till 5,0 har du höjjt blixteffekten motsvarande 2 bländarsteg. Äldre modeller av studioblixtar sköter detta med vridknapp eller skjutreglage. Om du har något av dessa så drar du ner reglaget till hälften så har du sänkt effekten 1 bländarsteg från full effekt, drar du ner den till 1/4 effekt så har du tagit ner den 2 bländarsteg, 1/8 gör 3 bländarsteg och 1/16 gör 4 bländarsteg. Det blir alltså mer känsligt på att du står exakt rätt på ratten ju lägre effekt du vill ha på blixten medans elektronisk display ger dig rätt justering direkt. Normalt ljusmäter jag en gång, justerar efter behov och kontrollmäter ytterligare en gång sen är ljuset uppmätt från den givna blixten. Mer effektiv setup är nog svårt att få.
Med dagens program och tekniker så kan man bygga en människa i datorn fullt ut och det ser helt verklighetstroget ut… eller gör det det? Du kan också ljussätta denna person i datorn och se till att den får precis den pose som du är ute efter. Varför gör vi inte alla reklambilder och dyl i datorn istället för att bygga upp avancerade studios och jobba med ljussättningar som får oss att slå knut på oss själva? Varför lägga tid att få en modell att förstå hur du eller din uppdragsgivare vill ha det? I datorn kan du ju få allt rätt från början… eller?
För mig finns det 2 huvudsakliga anledningar till att fotografera modeller ifrån verkliga livet. Nr 1 är tiden. Det tar för lång tid att bygga unika människor i datorn, varför inte ta en ”färdig” människa? Nr2 variationen av karaktär, och att få återspegla ”själen” hos olika människor är unik i verkliga livet. Visst kan man få en digital människa att upplevas som verklig men ”själen” i en animerad människa tycks vara mer eller mindre lika oavsett om det är en ondsint skurk eller ett litet oskyldigt barn. Det är ”något” som saknas… Det är just det som är tjusningen med äkta modeller. Det är också därför jag vill lägga så lite tid som möjligt på varje bild i datorn. Visst kan man få fräcka effekter och justera ljus i en bild i efterhand men det är tidskrävande och man riskerar att ”själen” i bilden försvinner. Nu pratar jag inte om att ta bort plitor och justera gula tänder utan vad du gör för att påverka bildens ljus i datorn.
Visst känns det tråkigt att behöva sätta upp ljuset igen om det blivit fel men fotograferar du direkt in i en dator via t.ex. Capture One, Capture NX eller Canon Utility så kan du avgöra direkt om du får det du vill ha av bilden. Blir det inte riktigt så justera och prova igen. Gör om och gör rätt, det tjänar du på i längden både erfarenhetsmässigt, tidsmässigt och bildkvalitétsmässigt.”
Det är inte helt sällan som jag ser andra fotografers ”före-efter-bilder” där dom stolt visar upp hur mycket dom lyckats förvanska bilden i datorn. En totalt felaktigt exponerad bild blir ett fantastiskt konstverk. Frågan är ju bara… hur stolt skall man vara som fotograf över att man gjort ett dåligt jobb från början för att sedan sitta lång tid vid datorn (som kund faktureras) för att rätta till. Har man betalande kunder så skulle jag i alla fall inte vara så stolt över att jag felexponerar en bild vid fototillfället och på så sätt försämrar kvaliten i form av t.ex. minskad dynamik i bilden. Visst, bilden ser bra ut men det är inte det bästa man kan få om man gjort rätt från början. Dem som predikar att man inte behöver ha ljusmätare har antingen många många års erfarenhet och en begränsad variation på sin ljussättning och har på så sätt koll på vad som funkar eller så är dom nonchalanta mot sina kunder och tycker att man kan lura dem på sämre kvalitet… Visst blir en kund nöjd med bilderna så är allt frid och fröjd men tänk så mycket tid och kvalitet man hade sparat om man gjort rätt från början.
Nu är jag själv inte perfekt på något sätt och vissa situationer KRÄVER att man gör ett val där man se får rätta till mycket i Photoshop. För några år sedan när jag och en modell va nere i Frankrike för att fotografera lite TFP till hennes portfolio så gick ALLT fel… jag hamnade i situationer där jag fick fotografera med tanken ”detta får jag fixa i photoshop sen” min mest extrema serie va när jag fotograferade i direkt motljus. Bilden blev inte perfekt på långa vägar då dynamiken i hög och lågdager saknas och jag fick lägga mycket tid på bilden i datorn men det är fashinerande vad man kan göra. Såhär kan ett av mina misslyckande se ut. (OBS, ingen bild som blir någon referensbild direkt, bara ett exempel) Hade jag inte fått knas med en utrustning som fick bada i medelhavet så hade jag använt en upplättningsblixt här istället för att underexponera större delar av bilden, DÅ hade det blivit rätt…
Mycket ljusmätning kan du göra i kameran då man fotograferar med TTL-blixt eller endast fast/befintligt ljus men med manuella blixtar så som studio eller liknande så ger en ljusmätare dig full kontroll.
Det är inte ovanligt att jag får den frågan när jag tar fram min stora DSLR-kamera och har ett lite större optik på. Det verkar som om folk tror att man kan köpa bra bilder genom dyr utrustning, är det inte fotografen som ser till att det blir bra bilder?
Tja, jo, så är det nog. Fotografen ser ju till att det blir bra bilder men ändå blir det skillnad på mina bilder när jag fotograferar med min digitala kompaktkamera och min digitala systemkamera. Jag får helt andra förutsättningar och det är precis så jag känner när jag fotograferar med studioljus också. Jag har börjat samla på mig en ganska stor produktpark med ljusformare och ljuskällor ämnade för olika uppgifter. Det är inte längre bara ”att få blixtljus” som är viktigt, mer och mer vikt läggs på att få rätt typ av blixtljus. Så ja… jag får bättre bilder tack vare min utrustning. Det är t.om så att när det kniper med inspirationen så har jag upplevt att det går att ”köpa” sig inspiration. Känns det som om jag kommer in i en ”rutin” och inte utvecklas som fotograf så blir jag ganska snart uttråkad och tycker mina nya bilder som jag fotograferar inte alls håller samma kvalitet som dom jag tog för ½ år sedan. Det beror oftast på att jag stått lite still och att min nya bild inte är tillräckligt ”ny/annorlunda” i något avseende när jag jämför med mina tidigare bilder. Det är då jag börjar ”leka” lite mer i studion och det är inte alls ovanligt att jag råkar köpa en ny leksak att leka med och vips så får mina nya bilder en demission till.
